Ljum sommarnatt i urskogen

Besök i Fiby urskog en trolsk vårnatt

Jag tolkar klipporna, lär mig flodvågens, stormens och snöskredets språk. Jag bekantar mig med glaciärerna och de vilda trädgårdarna och tar mig så nära världens hjärta som jag kan. 

John Muir, amerikanska nationalparkernas ’fader’, senare hälften av 1800-talet

Våren hade just kommit till Uppsala, i parkerna njöt människor av den ljumma kvällen, av kungsängsliljan ute på Kungsängen och av krokusen i alla sina färger i Carolina-backen. Men det var inte i staden vi stannade den där kvällen. Vi sökte oss utanför, till Fiby urskog. Ingången nästan svår att hitta, vi parkerar på en liten, oansenlig parkering vid den lilla grusvägen.  Här inne tystnad, tystnad ifrån stadens ljud. Med John Muirs ord i mina öron gick jag och min Vän bland rotvältor, kullfallna träd och mängder av mossa, bäckens brus på avstånd.  Spillkråkans långa, kraftiga trumvirvel en bit bort och uvarnas hoande där inne i dunklet någonstans. Vårnatten är annars ljus, men här inne var det mörkt och vi får gå försiktigt. 

John Muirs upplevelse av naturen är idag få förunnade. En majoritet av världens befolkning bor i städer runt om i världen.  I naturliga miljöer slappnar vi av, då är vi i vår ursprungsmiljö. Människans sinnen tar lättare till sig information i naturen, staden med alla dess sinnesintryck är alldeles för komplex. Skogen skänker oss välmående. Vi känner hur stressen rinner av oss. ”-Inte ens helgen har vi stress-fri nuförtiden”, sade vi till varandra, samhällsengagemang, yrkesliv, familjeliv, alla delar ska hinnas med.  För oss, liksom för de flesta andra. 

Nu sjunker blodtrycket. Redan korta stunder i skogen leder omedelbart till avslappning, den är rena träningsplatsen för känslor och kropp. I skogens famn ökar det psykiska och fysiska välmåendet.  Redan efter 10 minuter uppnår vi lägre stressnivåer, efter 20 minuter är vi allt positivare och på bättre humör. Fem timmar i skogen per vecka har en märkbar inverkan på vår mentala hälsa. Skogen tillhör människans ursprungsmiljö, den ger tröst och den skänker en känsla av kontinuitet. När du övar upp din känsla av närvaro och jobbar bort din stress, ger du dig själv en möjlighet till ökad självkännedom. Du tar kontrollen i ditt liv, ur gamla tankar ges utrymme för nya synvinklar. Skogen är snäll mot dig, här finns frihet och prestationskraven minskar. 

Våra tankar fick näring, den där trolska natten i Fiby urskog. Vi visste båda två, genom en undersökning man gjort på Yale några år tidigare, att invånare, oavsett land, som har nära tillgång till sin natur och kultur, får en större gemenskap till varandra, känner större tilltro till både grannar och samhället i stort och kan därmed lättare samlas till samtal för att lösa både stort och smått. I skogen minskar oron, självkänslan stiger, samarbetsvilja och teamwork ökar och man får lättare att ta till sig nya utmaningar. 

’Rummet skogen’ stödjer oss alltså i våra demokratiska samtal, den underlättar för oss att föra en dialog med varandra. ”-Det är kanske hit jag ska ta de där olika avdelningarna på jobbet, de som alltid har så svårt att förstå varandras synpunkter”, sa min Vän plötsligt. ”-Här, bland mossor, dofter och hoande uvar, kanske de inte längre behöver försvara sina synpunkter”.

Två år senare står jag med mobilen i handen, på en trottoar mitt inne i stan, biltrafik runt omkring mig.  Mobilen ringer och min Vän skriker i andra änden: ”-Vi har löst det, vi har löst det! Jag tog med mig mina två underchefer, de där två som aldrig kommer överens!” Och i bakgrunden hörde jag Spillkråkans trummande, uvarnas hoande och bäckens porlande. 

Tänk att jag, som bor i Sveriges fjärde största stad, bor bara en dryg mil från en urskog……då kände jag både tacksamhet och förundran.

//Metta Fegraeus

Mer om Sibylle Wenne

Case Sibylle

Jag och min familj är skogsägare i Södra Dalarna sedan många år. Vi är sk utbor, vi bor i Stockholm och driver skogsbruket på distans. Både jag och min man har nära familjeband som knyter oss till Dalarna, vilket gjort att vi visats mycket där och kommit att trivas i landskapet. Våra yrken har dock gjort att vi varit knutna till Stockholm. Längtan att äga något ”eget” har funnits och när vi för ca 35 år sedan plötsligt såg en annons om skog till salu slog vi till. Med åren har vi både köpt mer skogsareal och sålt för att koncentrera vårt innehav, som idag omfattar drygt 400ha, till Hedemora och Säters kommuner. Skogen har varit våra lungor och rekreation. Vi driver vårt skogsbruk för att vi älskar att vårda och förvalta skogen som en plats för rekreation och bevarande av såväl biologisk mångfald som kulturlandskap. 

Jag lockades för ett antal år sedan in i det kvinnliga skogsägarnätverket Spillkråkan, där jag även kommit att sitta i dess styrelse. Under mina år som styrelsemedlem närde jag många gånger tanken att man borde kunna kapitalisera mer på sitt skogsinnehav än att enbart sälja virke till skogsbolagen. Skulle det kunna vara så att många som är utbor i själva verket har en dröm om att kunna bosätta sig där man har sin skog? Vad hindrar dem? Om man ska kunna försörja sig på sin skog bör man äga runt 500ha. Enligt Skogsstyrelsens statistik 8 september 2020 deklarerar kvinnor i genomsnitt ett innehav på produktiv skogsmark om 25,4 ha (40,4 ha för män). Medianen är 9 ha för kvinnor. Statistiken visar att det är få förunnat att kunna leva på sin skog. Genom att komplettera förvaltningen av skogen med utökade inkomstmöjligheter skulle det kanske på sikt vara möjligt att kunna leva på sin skog och bli ”skogsentreprenör”. Detta vill jag testa och gärna inspirera andra till.

I syfte att öka turismen i södra Dalarna har Visit Dalarna anordnat kurser för att inspirera lokala entreprenörer – något jag fick möjligheten att delta i. Naturturismen har fullkomligen exploderat och skogen är aktuellare än någonsin, varför jag under temat ”Fika med Sibylle” har erbjudit halvdagsturer med fika. Vandringen utgår från vår gård och går genom certifierad skog. Efter knappt 1,5 timme och ca 6 km når vi Viludden, som är en av mina favoritplatser vid sjön Björkljustern. Här gör vi fikapaus och kokar kaffe över öppen eld och äter matiga mackor. Brödet bakar jag själv och pålägget kommer från lokala leverantörer. Jag vänder mig till vana vandrare som är intresserade av att veta hur vi skogsägare tänker och arbetar för att bevara biologisk mångfald och kulturlandskap. Våra marker ligger i en trakt som är rik på lämningar som vittnar om en intressant historisk betydelse för Sverige. Turister som kommer från andra landsändar, men kanske framför allt från utlandet, får här en möjlighet att uppleva en genuin miljö som haft en avgörande betydelse för dagens Sverige.

Min vision är att använda vår skog som utgångspunkt för att tillsammans med lokala entreprenörer skapa en för turister lockande miljö, som gör att de gärna vill återkomma och känna avkoppling samtidigt som de lär sig något. 

//Sibylle Wenne